Fem-i-topp v. 23: Krigsfilmer

1. Apocalypse Now (Francis Ford Coppola, 1979)
Det är hårfint mellan de tre första filmerna på listan, men Apocalypse visar ändå på nåt sätt var skåpet ska stå: krig är vansinne och kaoset som den här filmen excellerar i är verkligen något utöver det vanliga. Robert Duvall står för den mest minnesvärda rollprestationen, men varför har jag inte sett bakomfilmen än?!

2. Den tunna röda linjen (Terrence Malick, 1998)
Lyckas vara både existentiell och poetisk mitt upp i allt skjutande och jag gillar mycket sättet filmen ställer frågor på. Rätt hyfsad skådespelarensemble, förresten.

3. Slaget om Alger (Gillo Pontecorvo, 1966)
En film som lever högt på sin dokumentärliknande stil samtidigt som den på sätt och vis nästan är lika mycket thriller som krigsfilm.

4. Gå och se (Elem Klimov, 1985)
Tyngre, hårdare och smutsigare än så här kan kriget knappast bli, än när det skildras ur en ung pojkes perspektiv.

5. Ingenmansland (Danis Tanovic, 2001)
Kriget på balkanhalvön på och det europeiska samfundets "inatser" att förhindra.... Fattar knappt att sådant kan hända i modern tid. Det som utmärker den här filmen lite, är känslan av kammarspel man får där i skyttegraven.

Fem-i-topp v. 22: 2007

1. Fjärilen i glaskupan (Julian Schnabel, Frankrike)
Sällsynt bra gestaltad inre monolog och ställvis suveränt fotograferad.

2. Before The Devil Knows You're Dead (Sidney Lumet, USA)
Uttrycket "Den som illa gör, han illa far" har sällan varit mera passande. En resa utför från i princip första bildrutan.

3. 4 månader, 3 veckor och 2 dagar (Cristian Mungiu, Rumänien)
En thriller om abort. I Bukarest. Det är bra gjort!

4. There Will Be Blood (Paul Thomas Anderson, USA)
Grym inledning när Daniel Plainview hittar olja. Grymt skådespeleri av Daniel Day-Lewis. Grym filmmusik av Jonny Greenwood.

5. I'm Not There (Todd Haynes, USA)
6 x Bob Dylan känns helgarderat!

Sett 51 st. från 2007.

Fem-i-topp v. 21: 2008

1. Gomorra (Matteo Garrone, Italien)
Den här filmen är överallt på en gång - ungefär som när man kastat en tomat genom en fläkt - och på samma sätt tycks den organiserade brottsligheten finnas överallt i det napolitanska samhället. Jag var inte riktigt förberedd på att Gomorra var en så uppbruten berättelse och jag var en smula besviken när jag gick ut från biografen. Men filmen dröjer kvar och irriterar, ungefär som när ett tuggummi fastnat under skosulan.

2. Waltz with Bashir (Ari Folman, Israel)
Beskriver hur regissören försöker återskapa sina minnen från kriget i Libanon. Ibland blir det rätt så suggestivt. Filmen är animerad och förflyttar sej mellan nutid och dåtid på ett fullständigt tyngdlöst sätt.

3. Anvil! The story of Anvil (Sacha Gervasi, USA)
This Is Spinal Tap, fast in real life! Uttrycket "beautiful losers" har aldrig varit mera träffande!

4. Of time and the city (Terence Davies, Storbitannien)
En klippfilm som sammanfattar utvecklingen i England i allmänhet, och Liverpool synnerhet, under 1900-talets andra hälft. Blev det något bättre?! Sarkastiskt och bittert, men ändå på något sätt kärleksfullt.

5. Three Monkeys (Nuri Bilge Ceylan, Turkiet)
En film där små, felaktiga val leder huvudpersonerna in på fel vägar som blir bredare och bredare tills de till slut sitter där, inmålade i sina hörn. Fy, så elak regissören var mot sina huvudpersoner.

Sett 46 st. från 2008.