Gräset är grönare...

High Hopes kom 1988 och är därmed äldst av de tre filmer vi bestämt oss för att se i vårt Mike Leigh-tema. Tänkte beta av filmerna i kronologisk ordning och börjar alltså med denna. I filmen får vi bekanta oss med några Londonbor, som till en början inte verkar ha så mycket gemensamt. Men allteftersom filmen framskrider, korsas deras vägar och man inser att de alla drömmer om ett bättre liv, på olika vis.

Filmen har ingen tydlig dramaturgi, till exempel visar sig mannen filmen börjar handla om snart bara vara en bifigur. Trots (eller kanske tack vare) denna brist på tydlig röd tråd är jag hela tiden engagerad i filmen. Det känns som att jag får göra en tidsresa till åttiotalets London och därifrån fundera kring tidlösa frågor som vad man ska göra med sin tid här på jorden. Karaktärerna känns geniuna och äkta, med några stora undantag. Överklassparet känns som karikatyrer, och överdrivet fördummade och elaka. Det är uppenbart att Leigh vill att man ska tycka illa om dem, och det känns lite billigt. Det gör istället att de inte känns trovärdiga, till skillnad från de flesta andra karaktärerna i historien. Men paret som den mesta handlingen kretsar kring tycker man om, trots att inte heller de är överdrivet sympatiska.

Trots att filmen rymmer mycket misär, lyckas den sluta i en åtminstone lite hoppfull ton. Den tycks dock säga att vi kan glömma våra högtflygande drömmar, men om man siktar lågt kanske man kan lyckas. Vet inte om jag vill köpa det budskapet, men nåväl. Filmen lyckas inte heller beröra mig som jag hade hoppats, så det blev ingen tår denna gång. Den är inte den sämsta filmen jag sett av Leigh, men långt ifrån den bästa. Han träffar målet, men kunde gärna fått sikta högre.

Betyg: JJJJJ

Dags att besöka diskbänken

Inför Mike Leigh-temat som jag snart ska hugga in i (bättre sent än aldrig) listar jag filmerna som jag sett hittills av regissören. Väldigt stabil regissör måste jag säga, och de två översta filmerna på min lista tillhör de filmer som berört mig mest överhuvudtaget. Naken var som jag nämnt tidigare den allra första filmen jag såg av Leigh. Minns den som mörk och obehaglig. Huvudpersonen är kaxig, vältalig och filosofisk och man tycker om honom samtidigt som man blir förbannad på honom för att han är ett elakt svin. Ska bli väldigt intressant att se om Naken, och se om den är lika bra som jag minns den. De andra filmerna ska också bli kul att se, hoppas på att fälla minst en tår under detta tema.

1. All or nothing (5)
2. Hemligheter och lögner (4)
3. Naken (4)
4. Flickor i karriären (3)
5. Vera Drake (3)

Juni-tema: Mike Leigh

Första världskriget drar ut lite på tiden, men det hindrar oss ändå inte från att presentera ett tema för juni! För första gången granskar filmklubben en regissör lite närmare: Mike Leigh. Jag kommer inte riktigt ihåg varför det blev just han och inte någon annan. För egen del tycker jag i alla fall att sättet han gör sina filmer på är väldigt fascinerande. Utifrån en given premiss studerar han in rollkaraktärerna, skådespelare för skådespelare, innan ensemblen träffas tillsammans och låter ett slutgiltigt manus får växa fram.... Kan man jobba så?!

Mike Leigh gjorde sin första film 1971 (Bleak Moments). Därefter TV- och teaterjobb i 17 år. 1988 kom High Hopes och 1993 Naked, som fick pris för bästa regi i Cannes. Hemligheter och lögner fick en Guldpalm 1996 och Vera Drake ett Guldlejon 2004.

De tre filmerna vi ska se den här gången är:

• High Hopes (1988)


• Naked (1993)


• Happy-Go-Lucky (2008)

För egen del har jag f.ö. sett tre stycken Mike Leigh-filmer (Hemligheter och lögner, Topsy-Turvy och Vera Drake), så de filmerna vi valt ut flankerar dem rätt så bra kan man säga. Mike Leigh känns rätt så solid redan nu. Vi får se hur det ser ut strax efter midsommar....