Helvit svärta

Othello

Citizen Kane var den enda film av Orson Welles jag sett innan jag gav mig in på Othello. Lite märkligt, då jag gillade Citizen Kane väldigt mycket, men jag har ändå inte kommit på tanken att se fler av hans filmer. Efter att ha sett Othello är jag definitivt sugen på att fördjupa mig i Welles, för den är väldigt bra, även om jag också har en hel del att klaga på.

Men jag börjar med den positiva kritiken. Anslagssekvensen är en av de bästa jag sett, ett begravningståg framför en solig men hotfull himmel, filmat ur många intressanta vinklar, välklippt och ackompanjerat av mäktig musik. Hantverket är fantastastiskt filmen igenom, speciellt foto, musik och ljussättning. De mest dramatiska scenerna är väldigt suggestiva och vackra på samma gång. Användningen av skuggor och ljus känns ibland nästan expressionistiskt. Skådespeleriet kan jag väl inte heller klaga på direkt, även om det inte imponerar på samma sätt som det ovanstående.

Trots allt detta fångas jag aldrig av filmen. Intellektuellt tyckte jag om alla konstnärliga kvaliteter, men känslomässigt var jag helt oberörd. Till viss del beror det nog på att jag såg filmen otextad, och att det därför var krävande för mig att följa med i handlingen. Shakespeares tunga engelska, tillsammans med att jag hade svårt att höra vad som sades gjorde mig ofokuserad. Sen gillar jag inte att den svarte generalen Othello spelas av den vite Welles, även om han är en bra skådis och det antagligen var kutym på den tiden.

Alas, Othello, although Thou art shapen by gifted hands,
more than a withering three, I cannot give to Thee,
for My heart is not for Thee to see or reach,
and though Thy merits linger in My mind,
all Thy potential, I see pouring out in the sands.

Betyg: JJJJJ