1. Apocalypse Now (Francis Ford Coppola, 1979)
Det är hårfint mellan de tre första filmerna på listan, men Apocalypse visar ändå på nåt sätt var skåpet ska stå: krig är vansinne och kaoset som den här filmen excellerar i är verkligen något utöver det vanliga. Robert Duvall står för den mest minnesvärda rollprestationen, men varför har jag inte sett bakomfilmen än?!
2. Den tunna röda linjen (Terrence Malick, 1998)
Lyckas vara både existentiell och poetisk mitt upp i allt skjutande och jag gillar mycket sättet filmen ställer frågor på. Rätt hyfsad skådespelarensemble, förresten.
3. Slaget om Alger (Gillo Pontecorvo, 1966)
En film som lever högt på sin dokumentärliknande stil samtidigt som den på sätt och vis nästan är lika mycket thriller som krigsfilm.
4. Gå och se (Elem Klimov, 1985)
Tyngre, hårdare och smutsigare än så här kan kriget knappast bli, än när det skildras ur en ung pojkes perspektiv.
5. Ingenmansland (Danis Tanovic, 2001)
Kriget på balkanhalvön på och det europeiska samfundets "inatser" att förhindra.... Fattar knappt att sådant kan hända i modern tid. Det som utmärker den här filmen lite, är känslan av kammarspel man får där i skyttegraven.
Första semesterdagen, första leksaken
12 år sedan
Bra lista! Ettan och fyran misstänker jag kommer hamna även på min lista. Tunna röda linjen tyckte jag var bra, men minns inte tillräckligt bra för att kunna ranka den. Trean och femman har jag ännu inte sett. Min lista kommer snart.
SvaraRadera