tisdag 12 maj 2009

Fyllehundar i dogfight

Rymdens demoner är den något förvirrande svenska titeln på aviatören och filmregissören Howard Hughes gamla flygfilm Hell's Angels från 1930. För de som inte känner till Hughes så är det hans liv som berättas i The Avaitor med Leonardo DiCaprio. Senast jag såg den filmen var jag inte så förtjust i den, men efter att ha sett Rymdens demoner är jag sugen på att ge den en ny chans, för Hughes var en intressant man. Det skulle vara intressant att åter se hans arbete med denna film porträtteras efter att verkligen ha sett den.

Att Hughes i första hand var pilot och i andra hand regissör märks tydligt. Många scener känns överflödiga och underligt uppbyggda. Agerandet håller ofta ganska låg nivå. Antagligen var herr Hughes ingen vidare personregissör, tydligen ska han ha överlåtit dialogscenerna på en annan regissör. Filmens brister uppvägs emellertid mer än väl av de otroligt imponerande flygsekvenserna. Att se ett tjog brittiska och tyska stridsflygplan svärma runt varandra när man vet att det gjordes på riktigt är imponerande. Läste att tre piloter faktiskt dog under inspelningen. Enligt trivian på IMDB hoppade också Hughes in och gjorde en speciellt riskabel manöver efter att de ordinarie piloterna vägrat.

Filmen är svartvit, men vissa av scenerna är faktiskt i färg. Den korta, men mycket snygga, kalla och realistiska duellscenen går till exempel i blått för att visa att det är natt. Färgen används med måtta men bra, ofta för att framhäva någonting. En stor explosion färgar vid ett tillfälle hela bilden röd.

Filmens budskap kretsar i huvudsak kring heder och lojalitet. Den är en aning för patriotisk för min smak, men med tanke på när den gjordes kan jag ändå köpa det. I grunden var historien ganska intressant, mer effektivt berättad skulle den nog bli riktigt bra. Men i filmens nuvarande format engageras jag inte förutom i flygscenerna, och i det spännande slutet. Filmens absolut bästa scener tycker jag är de som kretsar kring den tyska zeppelinaren. Den innehåller allt från tungt drama, action, spänning och tro det eller ej; humor. Jag skrattade högt åt den tyske befälhavaren på luftskeppen när han entusiastiskt beordrar mannarna att släppa alla bomber de har. Skulle alla filmens scener hållit samma klass skulle detta varit ett mästerverk. Tyvärr är ungefär en och en halv timme av den drygt två timmar filmen ganska trist, så betyget blir inte mer än Drei Bomben!!!

Betyg: JJJJJ

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar